Ytterby IS - IK Zenith 3-1
Efter den dråpliga starten började man sakta se små framsteg ute på planen där flera spelare tog ansvar för att ta oss tillbaka på rätt nivå. Bland annat var det Lisa Karlsson som bidrog med aggressivitet, Elin Anderberg som slet fram stora ytor centralt och Matilda Cederberg med sin påhittighet varenda gång bollen spelades ut till henne.
Anledningen att det beskrivs som små steg är att i jämförelse med Emma Åkerströms sätt att leka motorväg från högerbacken kan vilken trestegshoppare som helst gå och gömma sig. Vid vårt kvitteringsmål var det just en sådan åktur som föranledde det hela då hon kunde stötbryta en passning och sätta fart längs sidlinjen. En planhalva senare spelade hon in bollen till Matilda som tyckte ha fyllt strumpan med lika delar is och bomull för avslutet på första tillslaget var av högsta klass.
Kvitteringsmålet var inprickat med halvtimmen spelad och vi började visa upp ett härligt självförtroende i anfallsspelet där flera spelare var inblandade och vi lyckades emellanåt med ett par anfall med både bredd och fart som höll hög klass. Inte minst vid vårt andra mål där en spelvändning högt upp i banan tryckte ner motståndarlaget och gav Julia Cederberg yta att spela framför straffområdet. Hon tackade för det genom att bjuda publiken på en vändning som lurade allt och alla innan hon spelade bollen vidare till Alice Åkerström som vid det här laget var så sopren framför mål att hon nästan måste ha känt en släng av ensamhet. En känsla som snabbt skulle försvinna efter att hon skickade in bollen i nät och firade målet tillsammans med sina lagkamrater.
En stark upphämtning såg oss vända på underläget under den första halvleken och till matchens andra halva fanns förhoppningar om att ta över matchen än mer, men IK Zenith ville annat. De stod för en bra insats och fick oss att backa tillbaka under perioder för att inte bjuda på ytor. Därför kändes det sällan farligt när en stabilt spelande Mimmi Carlsbogård prövades i målet.
När tröttheten började göra sig påmind så råddes det bot på i form av fina inhopp från i tur och ordning Annie Andersson, Emma Nilsson och Wilma Axelsson som fick oss att orka hela vägen. Något som hjälpte till ytterligare på den fronten var när nyss nämnde Emma satte av i en löpning med boll längs högerkanten och spelade in till Alice som placerade in den berömda spiken i kistan i den åttioandra minuten. På bänken firades det med brinnande high fives samtidigt som Alice firade med kramp.
När slutsignalen ljöd så överröstades den nästan av utandningen som gjordes för det här var en tuff match mot ett bra motståndarlag och en seger som vi verkligen behövde göra oss förtjänta av, och det gjorde vi. Ett gäng anfall av hög kvalitet, ett klokt försvarsspel och ett sätt att slita för- och stötta varandra var beståndsdelarna som gjorde det möjligt.
